Sedan begav vi oss ut på Djurgården. Där upptäckte vi stigar i skogen som vi aldrig hade sett förut. Det fanns ingen snö så vi kunde härja omkring bland eklöven som bildade ett lövhav som Flisan fick springa lös i. Om hundar kunde skratta och tjoa som människor så skulle Flisan ha gjort det. Hon hade så roligt och sprang omkring lös i skogen, skuttade mellan grenar och jagade löv. Hon var i sitt esse. Vi var helt själva i skogen mitt på Djurgården, vilken lyx!
Efter två timmars promenad och lek var vi helt slut och stannade till i solen vid Djurgårdsbrunns Värdshus. Där satt vi i solstolarna på soldäck och delade på en öl och kaffe och Flisan fick vatten. Solen riktigt värmde och efter en stund åkte mössa och handskar av.
På väg tillbaka träffade vi två andra Whippettjejer - Chanti och Isolde. Chanti var 2 år gammal och Isolde 7 år. Chanti var en riktig vilding som kastade sig över lilla Flisan och ville leka. Flisan som är van vid att vara "värst" blev lite förvånad över den hetsiga lekinviten. De fick hälsa lite på varandra men vi fick lov att vara lite försiktiga så det inte skulle hända någon olycka i den hetsiga leken.
När vi väl kom hem så var Flisan hungrig som en varg. Hon fick en portion mat toppad med hemgjorda köttbullar. Efter det så sov hon nästan hela eftermiddagen och kvällen.
Whippar kan ju vissa hundar tycka beter sig ohyffsat utan att de ens vet om de själva! :) De har ju lite sitt egna sätt att leka på..:)
SvaraRaderaMåste bara fråga, hur kom ni i kontakt med whippeten från första början? Verkar som att det är en svårhittad ras för många, fast vinthundarna har blivit många fler under de senaste åren i Sverige. För 8 år sen fick jag ibland kommentarer på stan att jag borde mata min hund t.ex.! ;) Nu tycker de flesta att det är en väldigt trevlig ras i stället! :)
Ser härligt ut,fast det inte är gnistrande snö!!
SvaraRaderaCarin