söndag 12 februari 2012

Härliga Söndag

Familjen Eriksson har haft en härlig söndag tillsammans. Vi åt frukost och klädde på oss varmt och gick ut i strålande sol och -3 grader i luften. Flisan fick inviga sin nya tröja och vi begav oss ut på Djurgården bort från bilar och storstadsbrus.


Flisan älskade varenda sekund av promenaden. Hon hälsade på några snälla hundar av olika ras, storlek och kön. Hon fick så mycket beröm för sin tröja och för sin skönhet och nej - den här gången överdriver jag inte. Det kom till och med fram ett par som frågade om de fick fotografera Flisan. Hon har redan börjat få Paparzzis efter sig ;)

När vi kom fram till Sjöhistoriska Museet så tänkte vi hade vi hade ett gyllene tillfälle att öva lite inkallning i det fria. Jag hade fickan full med godis och Per som höll Flisan på ungefär 50 meters avstånd. Per släppte henne och jag ropade. Hon kom som skjuten ur en kanon! Vår lilla Flisa kan springa - det kan jag garantera. Vi övade några gånger fram och tillbaka sedan åkte kopplet på igen. Vilket lyckat försök vi hade.


Sedan började vi vända kosan hemåt och stannade bara lite här och där för att hälsa på hundkompisar eller njuta av utsikten och det fina vädret.


Det var mycket spännande saker för Flisan att lukta på och mycket konstiga fåglar att titta på och springa efter. Vi såg dessutom en trana som gick fram över isen. Ni kan faktiskt se den sitta till höger om min axel på isen i bilden nedan.


Flisan visade inga tecken på trötthet eller kyla trots att vi var ute i drygt två timmar. Det var så roligt att se hur kul hon hade det, hon verkligen älskade promenaden. När vi kom hem så fick Flisan en varm härlig tasstvätt och sedan blev hon inbäddad i en filt i soffan. Matte och husse fick varm chocklad med rom i. Med andra ord var hela familjen nöjd.



1 kommentar:

  1. Vilken perfekt dag det var, finaste vinterdagen hittils (eller rättare sagt finaste LEDIGA vinterdagen hittils). Var en perfekt promenad i en ganska maklig takt ner till Djurgården.

    Väl där ser man verkligen att hon tycker om att springa. Är första gången hon kan springa allt hon kan rakt fram. Trädgården hemma är inte stor nog för att hon verkligen ska kunna sträcka ut.

    Första försöket laddade hon lite väl hårt och körde omkull men resultatet att tröjan fylldes med snö när hon plogade med nos och ansikte i snön. Såg väldigt kul ut.

    Det är kul att hon inte blir trött snabbt längre. Man kan gärna ta lite längre promenader än bara ett par kvarter om man bara inte går så fort utan att man låter Flisan sätta sin egen takt.

    SvaraRadera