Vad säger ni?

Det känns inte som att Flisan saknar mig så värst mycket, första dagen på jobbet efter valpledigheten. Här ligger hon och har det skönt medan Per sitter och jobbar hemifrån. Jag har fått löpande rapporter hemifrån och hon har skött sig exemplariskt.

Det viktiga är att hon känner sig trygg med både mig och Per. Nu ska vi dessutom börja träna lite ensamhetsträning med henne. Men jag tror vi väntar till i helgen då hon vant sig vid den här jobba rutinen.

När jag var hemma på lunchen så blev hon i alla fall överlycklig när jag kom in genom dörren och ropade på henne. Svansen gick runt som på en elvisp. Det är mammas flicka det!