Första löpet

Liten börjar bli stor. I torsdags fick Flisan sitt första löp och det blev stor uppståndelse i familjen Eriksson. Tänk att vår lilla Flisa har blivit stora tjejen. Innan vi upptäckte detta var Flisan och jag ute nästan hela förmiddagen eftersom vi hade semester. I hundrastgården höll hon nästan på att bli påsatt av en hanhund. Flisan säger inte ifrån ordentligt men hon sprang till mig och hoppade upp i mitt knä. Husse med hanhunden lämnade hundrastgården och ingen av de andra hundarna reagerade på Flisan. När vi kom in på eftermiddagen så kollade jag lite extra på Flisan och såg då att hon hade svullnat upp ordentligt och visst kom det blod när jag torkade henne.

Flisan blev trött som en björn och ville bara ligga nära, gärna i knät precis som om hon vore en katt. Och självklart fick hon göra det. Vi satt i soffan hela eftermiddagen invirad i en filt och Flisan njöt. Semestern kunde inte ha kommit lämpligare.

Förutom tröttheten så har aptiten ökat. Hon är hungrig som en varg och sitter och väntar på maten och svassar gärna kring benen medan jag gör i ordning den, något som hon sällan brukar göra. Vi passar på att ge henne lite extra eftersom det inte skadar om hon går upp ett hekto eller två.

Nu är hon inne på sin sjätte dag och blöder ganska mycket och är väldigt väldigt svullen. Det verkar inte som hon har ont men med tanke på hur svullen hon är så borde hon vara väldigt öm. Vi var förberedda och hade redan köpt tikskydd till henne. Passformen är väl lite sisådär. Vi lägger in ett vanligt trosskydd och så får hon använda tikskyddet inomhus. Efter promenaderna så får hon vara utan en stund så hon får en chans att tvätta sig och jag tycker hon är väldigt duktig på att hålla efter själv.

Och nej, Flisans tikskydd ser INTE ut så här :)

Vi håller henne kopplad nästan hela tiden. Men i lördags var vi ute i skogen och där fick hon springa lös utom på stigarna och lederna. Lyckan var fullkomlig och jag tror att en dag i skogen var precis vad hon behövde.

Ovana som matte och husse är så upptäcker vi nya saker hela tiden. Härom kvällen så ropar jag på Per och säger att vi måste kolla in Flisans mage, hon har fått någon form av vårta! Nej det är nog två eller fler! Vi börjar genast undersöka och Per som är noggrann hämtar såklart ficklampan. Vi fick oss ett gott skratt när vi upptäckte att det var hennes tuttisar som växt i samband med hennes första löp. Från att ha varit nästan osynliga så är de nu skönjbara och de känns när man stryker henne på magen.

Flisans kommentar på detta: AMATÖRER