Ibland undrar jag om Flisan föddes till slädhund...
Jag kan bli uppriktigt förvånad över vilken styrka som finns i hennes graciösa kropp. När hon blir exalterad och parken, jobbet, hemmet eller ängen närmar sig så börjar hon dra och forcera så hon stegrar sig. Det gillar vi inte!
Nu har vi börjat hårdträna för att få bort detta beteende. Husse är bättre på att träna detta än matte men idag på lunchen fick Flisan och jag äntligen (!) lite framgång. Hon lyssnar nu på mitt kommando: Gå fint. Kanske var det jag som hade rätt mental inställning och dessutom fickan full med Flisans favoritgodis.
Äntligen har hon förstått att om hon går fint när jag säger det så får man massor med godis och dessutom löjligt mycket beröm. Hon söker också ögonkontakt under tiden. Frågan är nu bara om hon kommer ihåg vad vi har lärt oss när vi ska gå hem från jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar