Glädjerus

En pinne är alltid en pinne och ibland är en pinne allt som behövs för att Flisan ska bli vansinnigt glad och tycka livet är bättre än perfekt.

Livet i stan

Vardagsdramatik

 Matte går och handlar

 Flisan: - Nej gå inte, matte stanna!

Flisan: - Husse gör nåt då, matte går ju, gör så hon kommer tillbaka!

Fram med resväskan

I kväll packar vi resväskan för på fredag kväll tar vi tåget och åker till Arvika och hälsar på Mormor och Albin. Matte och husse pratade om Mormor och Albin i går kväll och Flisan som låg och sov bredvid oss i soffan - hennes ena öra åkte rakt upp som på Batman. Så att något kul kommer hända det vet hon, hon vet också att det involverar Mormor och Albin :)

Whippettiken Tilde

När vi träffar whippetkompisar på promenaden så blir livet ännu roligare än normalt. De känner igen varandra (alla whippar) på långt håll och vi ser hur Flisan börjar vibrerar av förväntan. Här hade vi tid för en kort liten lekstund tillsammans innan det var dags att gå vidare. Tilde är liten och nätt precis som Flisan och det är så söta tillsammans.

Hjärtklappning

Ja, jag vet att matte och husse är partiska men Flisan är ju helt enkelt bedårande vacker bland höstlöven. Matte fick en systemkamera av husse i födelsedagspresent så nu ska det plåtas läckra bilder på Flisan så hennes skönhet kommer fram ännu tydligare på bild ;)

 

Höstkvällar

Under regniga höstkvällar är det skönt att ligga i soffan och mysa med matte. Inte för att Flisan behöver några ursäkter för att ligga och mysa i soffan men ändå...

Slampan

Flisan har precis gått in i höglöpet och går allmänt under namnet "Slampan" i familjen Eriksson just nu. Hon står och spanar på snygga killar hela lunchtimmen. Matte ser på hela Flisans kroppsspråk att hon inte är att lita på just nu. Det är alltså koppel på som gäller och det är ju så där lagom populärt...

Halloween

Halloween närmar sig med stormsteg. Flisan och matte funderar på vad som ska blir årets kostym.

• 

Blöjrumpa

Flisan är nu mitt i löpet och får ha tikskyddet på sig när hon sover i vår säng. Hon är ganska söt med sin lilla blöjrumpa.

Så sant

Flisan löper

I lördags den 19 oktober började Flisan löpa för tredje gången. Det gick drygt 6 månader och någon eller ett par veckor extra sedan hennes senaste löp. Hittills har hon nästan varit regelbunden som en klocka.

På Flisan märker vi väldigt tydligt när löpet är på gång. Hon blir lite låg och mycket tröttare än vanligt. Men efter att vi uppmärksammat detta kan det ta nästan en månad eller i alla fall flera veckor innan löpet startar.

När Flisan väl börjar blöda blir hon väldigt "mattesjuk". Hon vill vara nära matte hela tiden. Husse duger inte lika bra den här perioden. Hon följer efter mig som ett litet plåster och håller utkik om så bara jag ska in i badrummet. Jag har börjat kalla henne för den lilla apungen efter som hon klänger på mig hela tiden. Att ligga mjukt och extra varmt blir ännu viktigare än förut. Kroppsvärme, yllefiltar, fleecefiltar och kuddar, hon kan helt enkelt inte få nog.

Utomhus är hon som vanligt förutom att hon kissar oftare och nosar betydligt mer än vad hon brukar. Hon kan undersöka ett löv med nosen i evigheter innan hon är nöjd.

Matlusten ökar också i samband med löpet. Flisan är inte speciellt godisfixerad men under löpet kan hon stå och nosa på min jackficka där hon vet att det kan finnas godsaker. Detta händer inte alls annars. Vi låter henne äta lite extra och även om hon går upp något hekto så vet vi att hon snabbt springer av sig detta när löpet är över.

Just nu blöder hon som mest men vi försöker undvika tikskydd i den mån vi kan och låter henne själv hålla rent och hon är ganska duktig på det. På nätterna sätter vi på tikskyddet och hon opponerar sig inte mot detta alls.

Flisans tikskydd är svarta och enkla och fästs med kardborreband runt midjan. Men visst finns det mode även i dessa:

Bra Bättre Matte

När någon fyller år händer det roliga grejor. Som att matte tar lite längre lunch än vanligt. Att det sedan råkar sammanfalla med soligt höstväder och en massa roliga kompisar i Humlegården då blir det liksom inte bättre tycker Flisan. Idag träffade vi labradortiken Fleur och lakelandterriern Pelle. Att sedan Fleurs matte tar fram en boll ur väskan och visar Flisan som har haft bollförbud i över en vecka, ja, då är lyckan fullkomlig. Kan man ta på lycka så kunde vi alla göra det på lunchen idag :)

Flisan: - Kom igen gänget, jag har bollen!

 Flisan: - Häng på mig

 Tjohooo!

 Flisan: - Om vi vänder nu får vi säkert godis, vad tror ni?

Matte fyller år

Det tycker Flisan att vi ska fira med en riktigt läcker hösttårta

Svamphelg i Tyresta

Helgplanerna gick i lås förra helgen och vi har nu välfyllda burkar med torkade trattkantareller. Vi fick sällskap av Lillan och Glorris och vi provade lite nya stigar ute i Tyresta. Det var fantastiskt vackert och svamprikt och vi beslöt oss för att utforska det nya området lite närmare. Vi stannade till vid Bylsjön den här gången och grillade korv och värmde oss vid elden.

Tyresta är verkligen vackert i alla årstider!

 

 Lillan tar täten, vilket är förenat med en risk ;) 

Flisan: - Hallå kommer ni då!

 Glorris: - Ja, jag är beredd på äventyr

 Flisan: - Ser ni älgen där borta?

 Glorris: - Ja, jag ser den, jag har örnkoll...

 Vackra vyer över Bylsjön i höstskrud

 Vi delade grillplats med en barnfamilj och två änder

 Skörden av trattkantareller

Till middag blev det pasta med oxfilé och trattkantareller

Helgplaner

Trevlig helg önskar Flisan alla sina läsare! 

Hon är glad som en liten valp för hon har precis förstått att det är fredag och att vi är lediga några dagar. Vi har pratat lite om helgplanerna och i morgon blir det långpromenad i Tyresta med korvgrillning. Flisan gjorde "High Tass" på det och tyckte att dagen förbättrades med 100%.

Flisan har haft lite ont i sitt vänstra framben sen hon slog i det i skogen förra helgen. Det märks inte när hon går som vanligt men vid överansträngning eller en tvärnit så får hon ont så hon gärna lyfter på tassen och till och med haltar en liten stund. Därför har Flisan haft bollförbud större delen av veckan och matte och husse är ju så himla tråkiga som inte plockar fram bollen fast hon sitter så fint och väntar.

I Tyresta blir det därför ingen svampplockning. Dels för att det nästan inte finns någon svamp men också för att Flisan älskar att springa hinderbana mellan mig och Per i maxfart när vi plockar svamp och vi tror inte att det är det bästa för hennes ben just nu. Är benet inte bättre i nästa vecka så ska vi boka en tid hos Flisans veterinär Ylva Trygger som får känna på benet.

Var är bollen..?

 Flisan: - Jag hittar inte bollen, har DU den?

 Matte: - Nä du får väl söka i lövhögen

Flisan: - Äh jag ger upp, jag tror jag ser en kompis där borta

Rådjursrumpan - rörliga bilder

Flisan ser ut som ett rådjur men sitt ljusare bakparti när hon skuttar efter husse i svampskogen. 

Svampskogen

I söndags var vi ute hela dagen i svampskogen. Det var 7 plusgrader och sol från en klarblå himmel. Tyresta Naturreservat visade sig från sin absolut bästa sida. Det var det dock inte bara matte, husse och Flisan som tyckte utan när vi svängde upp på parkeringen så var det fullproppat med bilar. När vi väl vek av från stigen och in i skogen så fick vi den helt för oss själva. De flesta går på lederna och där hittar man ju ingen svamp!

Det märks att sommaren varit torr för svamparna lyser med sin frånvaro. Vi hade turen att hitta lite gula kantareller på vårt absoluta toppställe men bara så det räcker till en kantarellomelett, inte mer än så. Men vad gör det när dagen var fantastisk och hela familjen Eriksson njöt av timmarna i skogen.

Flisan hjälper till att söka svamp

 Flisan: - Matte jag hittade, kom och kolla!

 Flisan njuter av den varma höstsolen

 Lunchen smakar extra bra i svampskogen

 Den lilla skörden av gula kantareller

 

 Vid Årsjön hittade vi ett nytt badställe till nästa år

 Fikapaus

Mattes äggmacka smakar toppen!

Flisan ska få (halv) syskon!

Snacka om att vi är sugna på en liten syster till Flisan. Det är Flisans mamma Java, till höger i bild som precis är parad med den snygga killen Lucas till vänster i bild. Är det någon som är sugen så kan ni kontakta uppfödaren Maria Groth. Maria är väldigt fin med sina hundar och som uppfödare kan jag inte tänka mig någon bättre.

Matte och husse har valplängtan och Flisan har en systerlängtan som hon inte vet om :) Det blir nog många diskussioner vid middagsbordet hemma den närmaste tiden. Familjen Eriksson är ju inte direkt känd för att ta några förhastade beslut...

Prinsen

Idag träffade Flisan Tony på lunchen. Kärlek och ljuv musik uppstod precis som vanligt. Övriga kommentarer är överflödiga. Om lunchen var lyckad..? Vad tror ni...

Vackra höst underbara höst

Hösten i Stockholm är som allra vackrast just nu. Förutom en lång och varm sommar har vi dessutom fått en lång och varm och relativt torr höst. Nackdelen är så klart att svampen lyser med sin frånvaro även om vi har lyckats hitta några kantareller. Men det går inte att jämföra med fjolårets fantastiska svampsäsong.

Har kommer ett frosseri i vackra höstbilder. Flisan älskar höstlöv! Det är så många spännande lukter och sen så är det kul att springa snabbt genom löven så de flyger och far. Dessutom dämpar löven en hel del i alla fartvurpor som Flisan gör ibland. Men tennisbollar förbrukar vi just nu på löpande band då de är omöjliga att hitta igen bland höstlöven.

 

 

Mycket att göra idag

Agnes the Amstaff

Agnes blir kopplad efter en lång lekstund med Flisan

I dag träffade vi Agnes på lunchen. Jag är inte helt säker på vad det är för en ras för jag glömde att fråga men det kan ha varit en Amstaff. Flisan hade spanat in Agnes en lång stund och ville gärna gå fram och hälsa. Eftersom matte tyckte Agnes såg så stor ut (och lite läskig) så höll jag Flisan kopplad. Men Agnes var lös och lekte så snällt med husse.

När vi närmade oss såg jag att Agnes blev jätteglad och viftade på svansen. Matte frågade Agnes husse om hon var snäll och han sa att hon var jättesnäll men kan vara lite ivrig ibland. Han sa att de kan få hälsa på varandra med koppel på först. Agnes husse verkade bra och Flisan som inte vill gå fram till osäkra hundar ville jättegärna hälsa. Det gick hur bra som helst och de nosade på varandra en lång stund och Agnes svans gick som en elvisp.

Efter en stund släppte vi dem båda och de rusade runt som två tokar i flera minuter. Till slut kom de farande mot mattar och hussar så vi fick veja undan för att inte falla och då tyckte vi båda att det var dags att koppla dem igen. Både Flisan och Agnes hade tungor långa som slipsar efteråt. Nu ligger Flisan och sover som en liten gris här på kontoret.

Säga vad man vill men visst är jag superextra försiktig med vissa hundraser...