Ystad visade sig inte från sin bästa sida. Det har blåst styv kuling hela helgen och det har åskat, blixtrat och haglat. Men inte har det gjort någonting, huvudpersonen har ju inte varit stormen utan lilla Flisan.
På lördagen var hon väldigt sömning och somnade nästan på en gång i mitt knä, ihoprullad som en liten kanelbulle.
Vi fann varandra Flisan och jag och här ger hon mig en godkännande puss. Det kändes lite extra i hjärtat just då.
Mat kan tydligen intas i alla möjliga och omöjliga positioner. Mamma Java är så snäll och tålmodig.
Idag var Flisan lite piggare och vi fick verkligen se henne in action. Det var lek och bus med de andra valparna. Hon botaniserade bland alla leksaker, lekte dragkamp och klättrade på leksakslådan. Det var härligt att se!
Men efter lek blir man trött...
Här sover alla små valpar tätt intill varandra, gärna ovanpå varandra. De drömmer, gnyr och springer i sömnen, man kan helt enkelt inte se sig mätt på dem.
Både Per och jag vill tacka Maria för två trevliga träffar då vi fick möta Flisan och hennes syskon men också de andra i hushållet. Vi har fått svar på massor av frågor och vi ser verkligen fram emot att ses igen den 3 januari när det äntligen är dags att hämta hem vår lilla tjej.
Vår lilla älskling får en avskedskram
Nu är vi snart tre i familjen Eriksson
