Till minne av fröken trast
Jaha, då är det väl bara till att erkänna! Matte är en dålig dålig dålig matte. Fy skäms på dig!
I söndags så skrämde Flisan livet ur en björktrast. Och när jag säger skrämde livet ur den så menar jag verkligen skrämde livet ur den. Vi var ute strosade Flisan och jag och Flisan var inte riktigt på hugget, det var varmt och vi var båda sega och trötta. Flisan får syn på en trast när hon går snett bakom mig och just därför ser jag inte att hon får syn på den. Inte förrän hon börjar jogga efter den. Hon får tag i den och vad händer? Hon släpper på en gång och tittar upp på mig när jag skriker. Hon har inte bitit ihjäl den för hon höll "bara" i den men trasten blev så rädd så den dog av skräck. Så här är alltså beviset på att jag är en dålig matte som svartmålar alla er andra skötsamma hundägare där ute.
Och så Pers kommentar när vi kommer hem svettiga och molokna båda två. Per: - Nämen Flisan tog du en fågel? Det är min duktiga duktiga tjej! Snacka om dubbla budskap :/
Flisan tror nog hon är en fågelhund =) Nåja, det finns sämmre saker att vara. Nu är vi uppe i två fångster. En And och en Trast. En extremt nära på en Duva ... tråkigt med dödsfallet men sånt händer.
SvaraRaderaGo Flisan!