Vår duktiga tjej

I går kväll blev Flisan buren över tröskeln till sitt nya hem.
Vilken duktig tjej vi har!
Maria var så snäll och skjutsade oss till flygplatsen i Sturup i ett riktigt busväder. Ösregn och vindbyar som hette duga kantade den skumpiga resan till flygplatsen. Flisan pep i mitt knä i baksätet. Men det är väl inte konstigt när på loppet av några sekunder blir av med sin mamma, sina syskon, får halsband för första gången, vara ute för första gången och dessutom åka bil för första gången. Allt på en gång.

När vi var framme vid flygplatsen så gick incheckningen hur bra som helst. Man kan inte checka in via automat när man har hund med sig utan vi gick fram till personalen som hjälpte till med incheckningen. Där fick vi också betala 200 kr extra för att Flisan flyger med oss i kabinen.

På flygplatsen så var hon så duktig. Hon låg och slumrade i våra knän i väntan på att få kliva ombord. Några minuter innan vi gick ombord så satte vi ner henne i flygväskan. Hon opponerade sig inte alls. Gången mot flygplanet var däremot mycket kall och det tyckte hon inte om. Då pep hon och jag blev så klart orolig - helt i onödan. Väl inne i flygplanet så smålumrade hon hela resan mot Stockholm trots kraftig turbulens i början.

Framme på Arlanda klev vi in i en taxi och åkte raka vägen hem till Jungfrugatan. Söta Flisan sov i mitt knä i taxin hela den halvtimmeslånga resan.

Flisan är helt enkelt världens coolaste tjej. Så mycket nytt på så kort tid och allt gick galant!