Hundar i vården

Det finns ett stort behov av fler hundar i vården. Jag känner mig väldigt glad och stolt över att kunna säga att Flisans bror Borneo tränas för att bli en vårdhund. Ni kan följa hans utveckling och framfart på hans egna blogg: http://borneosblogg.blogspot.com/

Borneo är 7 veckor gammal på bilden

Artikeln nedan publicerades i Aftonbladet 2011-12-02
http://www.aftonbladet.se/debatt/article14024298.ab

Det behövs fler hundar i vården

Fem stora patientföreningar: Skapa ett nationellt centrum för att sprida kunskapen

Vid årets Medicinska riksstämma fanns för första gången en monter med hundar. Där berättade läkare och sjuksköterskor hur hundar medverkar som ett komplement till ordinarie behandlingar. Vi menar att det nu behövs ett nationellt centrum för att samla och sprida kunskaperna.

Behandlingsmetod och utbildning har byggts upp under fyra år genom samverkan mellan många aktörer: vårdpersonal, smittskyddsläkare, brukarorganisationer, etologer, veterinärer och representanter för djurskydd. Många vårdhundsteam har utbildats och arbetar nu professionellt i närmare 40 kommuner.

Hundarnas insatser ordineras av legitimerad vårdpersonal. Läkare berättar att de kunnat minska förskrivningen av lugnande och smärtstillande medicin. Hunden motiverar till träning av funktioner i dagligt liv och till social samvaro som ger glädje och livslust.

De flesta vårdhundar finns i dag inom äldrevård och rehabilitering. Stunder med hund ges som en planerad insats utifrån behoven hos varje individ. Inom demensvården har hunden visat sig ha en både lugnande och stimulerande effekt. För barn och vuxna med förvärvad hjärnskada inspirerar hunden till nödvändig träning.

Den lekfullhet som finns i kontakten mellan människa och hund är en stark kraft till upplevelse av välbefinnande. En hjälpande hand kompletteras med en hjälpande hund. Hunden når ofta fram med en innerlighet dit vi människor inte når.

Att även Astma- och Allergiförbundet stödjer denna modell beror på att hundens medverkan införs med respekt för personer med pälsdjursallergi. Det innebär bland annat att man centralt inom en kommun beslutar vilka enheter som ska erbjuda hundkontakt – och på vilka enheter pälsdjur aldrig får vistas. Istället för att olika gruppers behov ställs mot varandra eftersträvas lösningar som tillgodoser behoven både hos dem med pälsdjursallergi och dem som har nytta av vårdhunden.

Sverige ligger nu i framkant på ett område som växer kraftigt över hela världen. Forskning om hundens plats inom vården pågår även på svenska universitet och högskolor. En fortsatt samverkan mellan forskare och praktiker kan ge Sverige en ledande position vad gäller djur i vården.

Utveckling av metoden har skett genom att Arvsfonden gett finansiellt stöd till projekt ”Hund i vården”. Därigenom blev det möjligt att ta vara på den erfarenhet och forskning om sällskapsdjurens positiva hälsoeffekter som sedan decennier finns i många andra länder. Men när nu projektet snart är slut finns det ett oroväckande hinder för den fortsatta utvecklingen: det saknas finansiering för en samlande och drivande kraft.

Mot bakgrund av vad vi lärt och sett under de fyra år som projekt ”Hund i vården” pågått vill vi understryka behovet av att det snarast skapas ett nationellt centrum för sällskapsdjur i vården!

 Krister Westerlund

Alzheimerföreningen, ordf.

Ingalill Bjöörn

Astma- och Allergiförbundet, ordf.

Stina-Clara Hjulström

Demensförbundet, ordf.

Meta Wiborg

Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, ordf.

Sven Andréason

STROKE-Riksförbundet, ordf.